Jag anmälde mig för ett tag sedan till en agilitykurs men eftersom jag inte fått något besked om när den skulle börja och om jag kom med så trodde jag den var full. Men igår fick jag ett mail ifrån kursledaren som undrade varför jag inte dykt upp. Knasigt kan jag tycka eftersom man borde fått info om tid osv men samtidigt blev jag ju glad att jag faktiskt fått plats. Så nu ska vi köra igång på allvar nästa måndag. Sen tror jag väl inte att det blir en gren vi tänker satsa på men det ska ändå bli kul att gå kursen och känna på det lite 
Till helgen ska vi iväg på jakt och fiskemässan i Bosjökloster. Ska bli himla roligt faktiskt. Man behöver komma iväg sådär lite ibland och bara gå runt och titta på folk och duktiga hundförare osv… Och snart drar vi även till Tyskland. Så mycket roligt på gång nu minsann
En tråkig sak bara är att mina blodvärden inte alls var bra. Så idag ska jag tillbaka till äckelsjukhuset *urk* Vill inte alls….
Under: Hundträning, Kurser, Utflykter, Vardagar
Är det någon som känner igen sig när jag skriver att man har svårt att bestämma sig vad man vill köra med sin hund. Man vill köra lydnad, sök, spår, rapport och kanske lite agility eller något annat. Och visst kan man köra många grenar med sin hund men risken att mycket med då blir halvdant känns rätt stor. Jag tror att en hund och förare klarar av högt 3 grenar tillsammans innan det blir för mycket. Men nu gäller det bara att välja.
Jag känner att jag vill väl kanske inte direkt träna något om jag inte ska tävla i det. Agility har vi iofs kört lite nu på skoj men visst väcktes även tävlingssuget när det började gå bättre. Med Ozzy är ju tanken att köra lydnad, viltspår och jakt. Men eftersom det blev som det blev med skotten så har man tänkt om lite. Nu vet jag iofs att Ozzy hanterar skott men jag märker att han ej gillar det så plats med skott osv känns inte super skoj. Men viltspåret och jakten kanske vi kan ta upp igen.
Med Spexa ska jag endast köra IPO. Men vad händer om vi inte fixar det? Har vi en backup plan då på annat vi kan köra? Lydnad funkar ju alltid men det är ju en brukshund som faktiskt behöver mer än bara lydnadsträning. Jag har under en tid tittat på detta med räddningshund. Men kan verkligen detta vara något för oss? Nja, jag vet inte… Rapport är nog något med som skulle passa Spexa utmärkt… Kanske kan smygträna det lite nu som en backup inför framtiden? Hmm… svårt att välja alltså!
Under: Djupa tankar, Hundträning
Jag som precis undrade vart alla plommon tar vägen. Har ju sett att många mognat och varit fina men när jag väl ska gå ut och äta några så är dom puts väck… Nu förstår jag vart dom tagit vägen!
Tävlingssäsongen är långt ifrån slut men jag känner att Ozzy kommer jag inte starta i Eliten i år utan jag kör någon mer Lkl3 tävling med honom för min egna mentala träning och sedan får det räcka där med honom. Kanske att jag startar honom i viltspåret men det har vi ju inte tränat på super länge. Men inför 2011 hade jag väl tänkt att vi ska kunna starta i Eliten och förhoppningsvis även ta vårt SE LCH. Det finns bara ett litet problem, och det är den där förbannade utställningsmeriten som hunden måste ha. Och det minst en 2:a. Och Ozzy är ju snyggast i världen i mina ögon men är uppenbarligen för smal och hög i andras… Men men, kan jag bara inte få min jäkla 2:a så jag får åka hem igen. Tror ni det kan vara en vinnande kommentar när man går in i fjant ringen?
Med Spexa finns det med planer. Vi ska snart göra BH provet och det tror jag inte ska vara några problem. Det jag tycker är mest jobbigt är platsliggningen på 10min med störning. Men hon ligger tryggt och bra men tycker ändå alltid detta med platsliggning är ett orosmoment. Sedan blir det UHP provet i november. Mer för Spexa blir det inte i år… Inte vad som är planerat iallafall 
Jag kommer såklart göra en fin årssammanställning sedan och mål inför 2011 men satt och tänkte på detta nu och ville skriva av mig lite.
Tankarna kring Spexa nästa år är att förhoppningsvis kunna starta IPO1 med henne. Jag hoppas kunna vara klar till sommaren för att även då kunna ställa upp i Schäferslaget på Sk Björnåsen. Det vore ju super skoj och spännande. Sen vet jag inte om hon är mogen då för en lite större tävling men det får vi se. Vet inte ens om jag är klart för en IPO1:a då. Jag tänker absolut inte stressa med henne för det finns ingen anledning.
Nu måste jag ta tag i detta med min blogg igen. Vill ju ha olika sidebars på sidorna med reder inte ut detta…. BAH!
Tillägg:
PHU! Läste i de gamla Championatreglerna. Nu gäller det att ha 3st 1:a pris och godkänd testikelstatus. Kanske vi kan lyckas
Under: Djupa tankar, Hundträning
Är jag nu iallafall. Känner mig betydligt bättre men kroppen är fortfarande trött och värker. Så jag tar det mest lugnt till hundarnas största irritation. Men jag har varit ute en liten snabbis och kört Ozzy. Eller ja, vi tränade kanske 5 min innan det var dags att vila för mig igen men de 5 min var super roliga
Vi testade på att skicka till konan som sedan finnas med under eliten på rutan då man sänder till konan först. Och även på dirigeringsapporteringen. Och jag tycker det funkar bra. Eller var säger ni? Jag vill ju att han ställer sig bakom konan och tittar på mig. Just för att det ska bli enklare att sedan skicka honom höger eller vänster.
Ligger här nu i min säng och har idag iallafall äntligen fått komma hem. Fick i onsdags natt åka in akut till Ryhov med kraftiga buksmärtor. Så nu kan jag iallafall skryta med att jag åkt ambulans med blåljus på
Dock blev jag kvar där några dagar och kan fortfarande knappt gå. Ligger i sängen nu med datorn i högsta hugg och försöker sysselsätta mig. Jag håller även alla tummar i världen för Fia och Siri och Anna och Izor som idag tävlar på Mullsjö Bk. Själv får jag komma igen i sept då jag är anmäld till Forserum igen.
Nu väntar mer vila på schemat…
Jag har funderat mycket och länge på detta med min och Ozzys träning. Visst, vi kommer framåt och vi når uppenbarligen resultat men något är fel. Väldigt fel… Vi når inte fram till varandra även om vi känns som ett radarpar. Ozzy älskar sin matte och jag älskar Ozzy, men träningen fungerar inte helt. Och allt beror självklart på mig.
Alla hundar är olika men är man en duktig hundförare kan man nå resultat med vilket material man än får i händerna. Då går det inte förklara bort olika egenskaper hos hunden. Visst finns det individer som har lättare/svårare att nå resultat men 98% beror på hundföraren enligt mig. Därför måste jag nu tänka om. Är jag en bra hundförare eller ej? Jag vet om Ozzys negativa och positiva egenskaper men använder jag dem på rätt sätt? Är det detta som skiljer mig ifrån proffsen?
Ozzy är en oerhört mjuk och signalkänslig pojke och ändå tränar jag med mycket dominans. Tro absolut inte att jag slår min hund osv för det skulle inte falla mig in. Men jag är dominant i mitt kroppsspråk och kommandon. Och jag berättar för honom med alla tänkbara signaler att han gjort fel.
Är det nu därför dags för mig att tänka om? Börja träna helt ur en positiv vinkel och bara nonchalera felen och belöna det korrekta mer. Att se lite mellan fingrarna helt enkelt. Börja om med vår relation och inte träna direkta moment längre och ställa krav, utan träna lek och allmänlydnad tillsammans. Ha roligt för att sedan köra om på nytt.
Ozzy vill göra allt rätt och det ser ut som han blir besviken på sig själv när det blir fel. Men vem var egentligen otydlig. Jag eller hunden… och där finns det ju ett självklart svar.
Ne, det är nog dags att iallafall testa, ge det en chans. Vad har jag egentligen att förlora. Dock funkar nog endast detta på Ozzy. Skulle jag ge Spexa lillfingret tar hon hela handen. Men med henne har jag en balans för hon klarar av mitt träningssätt bättre. Det är ju egentligen inte med mening att jag ska vara dominant i signalerna. Utan det är nog tyvärr sån som jag är jämt.
Nu ska vi tänka om och tänka rätt… för hur ska vi annars ta oss till SM 2012?
Under: Djupa tankar, Hundträning
Kan inte förstå när jag sitter och tittar på dessa kort hur fort tiden har gått. Spexa var ju alldeles nyss en liten ”terv” valp med naggande tänder och rävar bakom öronen. Dock är ju inte rävarna borta men vuxen har hon blivit. Snart ska vi till och med ut på tävlingsbanorna tillsammans. Och nästa vår börjar skyddsträningen på allvar. Röntgen ska bokas in och MH´t blir i oktober. Det är nog dags att inse fakta. Hon är ingen liten skit längre som dansar runt kring benen utan en stor tjej som går fot och utför moment på mina kommandon. Underbara lilla Spexa är ingen prinsessa längre… utan en riktig liten satkärring
