Yes äntligen satt den. Som vi kämpat med detta och att bygga upp självförtreoende hos Ruth. Jag har ju råkat bromsa henne för mycket och satt för mycket lydnad i spåret vilket lett till att hon blivit osäker och bett om hjälp i spåret och lite låst sig.
Men efter att ha börjat om och låtit henne ta mer mark och faktiskt vågat lita på henne så har det gått mycket bättre :)
Nu tränar vi sakta och säkert mot start i öppenklass. När det blir har jag ingen aning om. Men det blir när vi känner oss redo. I mina ögon är Tut alltid bäst ändå <3